För ca en vecka sedan förlorade jag en nära vän, en vän som har stått mej väldigt nära. De var min farmor. Hos farmor och farfar har de varit mitt andra hem, jag var där jämt. De var så lugnt och skönt att åka hem till dom efter skolan om jag ville vara själv. De gick väldigt fort på slutet och du har kämpat länge, men nu så tog de slut. Du varken åt elelr drack nu mot slutet och gick ner mycket i vikt och var inte alls dej lik. Jag visste att den här dagen skulle komma men inte just nu. Men de kanske var bra? Att du inte behövde lida längre eller ha ont. Jag vill bara ditt bästa farmor. Jag hoppas verkligen att vi ses igen på ett bra ställe, kanske som jag hade tänkt mej "himmlen" med rosa fluffiga moln och hjärtan överallt, hoppas vi ses där. Vi hade en väldit nära realtion, jag kunde berätta allt för henne, om de va något speciellt hemma eller i skolan. Och förra hopptävling du va med på när jag ramla av så många gånger, då kommer jag ihåg att du höll på att få hjärtklappning, du har alltid tagit hand om mej va de än har varit. Jag kan vekligen inte förklara hur mycket jag saknar dej. Kerstin Margareta Holmström! ♥

7 Januari 1934-10 Juni 2011 ♥